Här får anhöriga en paus från sin oro

Skogsbad, naturvandringar och walk and talk. På Anhörig- och kunskapscenter i Norrköping är rörelse i naturen ett verktyg för att stötta närstående med återhämtning.
– Som anhörig är det lätt att glömma sina egna behov. Många lever i ständig beredskap och behöver hålla koll på både den de hjälper och alla kontakter runt omkring, berättar Karin Digerfeldt, anhörigkonsulent.

Anhöriga möts och stöttar varandra

Att hjälpa och stötta en närstående som inte klarar av sin vardag själv innebär oftast mycket oro och att egna behov får stå tillbaka. På Anhörig- och kunskapscenter i Norrköping får anhöriga i alla åldrar stöd i sin situation.

– Många behöver en paus och tid för sig själva. Men det kan vara svårt att faktiskt komma iväg. Man är så van vid att tänka på vad den man hjälper behöver. Då försöker vi i stället fråga: Vad behöver du? fortsätter Karin Digerfeldt.

Ibland kan svaret på den frågan vara att komma ut en stund i skogen. Naturen är ett av de verktyg som används för återhämtning. Skogsbad, naturvandringar och walk and talk är olika sätt att få en stunds andrum och hämta ny kraft.

Under ett skogsbad rör sig gruppen långsamt genom skogen. Deltagarna får stanna upp och använda sina sinnen – lyssna, känna, lukta och uppmärksamma det man ser. Allt för att sänka tempot och få en paus från vardagen.

– Ett skogsbad innebär att sänka tempot och att koppla på kroppens lugn- och ro-system, att få lämna prestation och bara få vara, säger Donna Arenäs.

Större delen av skogsbadet sker i tystnad. Det kan kännas ovant och lite jobbigt i början, men efteråt är det många som säger att tystnaden var skön. Man behöver inte prata hela tiden.

Eller som en tidigare deltagare beskrivit det:

– Jag varvade ner något kopiöst. Det gör man inte hemma, då är det bara måsten.

Delar erfarenheter och känner gemenskap

Att göra det i en grupp är också viktigt. Deltagarna har olika erfarenheter, men alla vet hur det är att vara anhörig till någon som behöver ständig omsorg.

– Det kan vara skönt att träffa andra som förstår hur det är. Man behöver inte förklara allting och märker att man inte är ensam om att ha det så, säger Donna Arenäs.

Men tiden är ofta en tröskel för att vara med på någon av aktiviteterna. Att vara iväg några timmar kan kännas som mycket för den som ständigt behövs någon annanstans.

– Men det tar en stund att varva ner och tillåta sig själv att få göra det här. Efteråt tyckte en av våra deltagare att de tre timmarna behövdes.

Eller som en annan deltagare sammanfattade det:

– Det här är något jag längtat efter, fast jag inte vetat om det.

Ibland tar anhörigkonsulenterna också med sig samtalet ut på en promenad, eller en walk and talk.

– Många anhöriga har redan fullt av möten och kontakter, det kan vara skönt att slippa sitta i ännu ett rum och prata. I stället kan vi ta en promenad tillsammans i en park eller i en skog. Ofta blir det lättare att prata när man går i naturen och många beskriver att promenaden ger dem ny energi, säger Karin Digerfeldt.

En tanke med aktiviteterna är att deltagarna ska få verktyg för att hitta enkla sätt att stanna upp i vardagen.

– Det behöver inte vara så märkvärdigt. Man kan gå till parken i närheten, stanna vid ett träd på väg till affären eller ta en liten promenad på lunchen.