satt-ostergotland-i-rorelse

Centrumchefen för Primärvårdscentrum lever som hon lär

Det kan inte nog understrykas hur nyttigt det är att vi rör på oss. En av primärvårdens viktigaste uppgifter är att förmedla det till patienterna. – Min förhoppning är att inom tio år se en välbemannad primärvård där arbetet med att hjälpa folk med livsstilsförändringar är lika viktigt som att behandla sjuka.

Mara Kosovic är tre minuter sen till vår intervju. Anledningen är att hon just avslutat ett annat möte och var på väg med dator och telefon ut i växthuset. Ösregn fick henne dock att tänka om och vända in mot vardagsrummet istället.

– Det är en av mina strategier för att röra på mig, säger hon. Mellan varje möte byter jag plats. Jag växlar mellan rummen här hemma och att sitta i växthuset. Det är favoritplatsen för där ser jag ut mot skogen, och där är ofta varmt och skönt.

Förebygger sjukdom

Centrumchefen för Primärvårdscentrum lever verkligen som hon lär. Hon har höga krav på sig själv, minst en timma om dagen ska hon utföra en fysisk aktivitet. Det kan vara att springa, köra spinning, träna på gymmet, promenera eller arbeta i trädgården. Lägg därtill 20 minuters träning med hantlar två gånger om dagen för att skapa bålstabilitet och komma till rätta med en bråkande axel. Samt några knäböj med ojämna mellanrum under varje arbetsdag.

– Det är ett sätt att må bra, helt enkelt min överlevnadsstrategi, säger hon.

Ja, så enkelt kan vikten av rörelse egentligen beskrivas. Det kan, kort och gott, handla om överlevnad.

– En livsstil där rörelse ingår i vardagen kan förebygga vår tids folksjukdomar, såsom diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, psykisk ohälsa med mera, säger Mara.
– Minst en halvtimma om dagen gäller, och man ska hålla på så mycket att man blir varm och får upp pulsen. Det är då det gör skillnad.

Mara har arbetat som distriktsläkare i Ljungsbro sedan 2000 och som verksamhetschef på vårdcentralen fram till 2014. Hon var en av projektledarna i det stora projektet ”Framtidens bästa primärvård” som bland annat ledde till att de regionala vårdcentralerna samlas under ett paraply – Primärvårdscentrum (PVC).

Vill vara en bra förebild

Den 1 mars 2017 startade PVC med Mara som centrumchef. Det innebär att hon har ansvar för 33 vårdcentraler och fyra jourcentraler, som tillsammans har närmare 359 000 patienter runt om i Östergötland. Hon inser vikten av att vara en bra förebild.

– Hur skulle det se ut om jag rökte eller snusade och bara satt stilla? Jag minns att jag mötte en av mina patienter när jag promenerade längs kanalen en gång, och han ropade ”där är du ju, vad bra att du också är ute och går.” Det kändes bra! Det är det man gör och inte bara det man säger som har betydelse.

Mara menar att man som vårdpersonal behöver informera patienter om vad de kan göra själva för att må bra, ibland kan regelbundna raska promenader till och med ersätta ett läkemedel.

– Utifrån den kunskap vi har idag om vilken effekt fysisk aktivitet har för hälsan så är det en självklarhet att man alltid, i de situationer man möter patienter, i första hand eller som komplement till behandlingen ordinerar fysisk aktivitet om patienten inte rör på sig tillräckligt, säger hon.

Och visst är det många människor som motionerar, men långt ifrån alla. Coronapandemin har dessutom fört med sig distansarbete med digitala möten och därmed mer stillasittande.

Samarbete är nyckeln

Så hur når man ut? Hur hittar vi nyckeln till förändring?
Digitala verktyg, personliga möten och folkhälsorapporter är tre bitar. Och allra viktigast, säger Mara, är samarbete.

– Vi behöver anpassa verktyg efter varje målgrupp. Ska vi åstadkomma något och förbättra folkhälsan så måste vi göra det tillsammans.

Med hjälp av folkhälsorapporterna, vårddata och annan information som beskriver vårdcentralernas geografiska ansvarsområde kan insatserna anpassas efter behoven.

Mara förklarar:
– Utifrån de data vi har kan vi skapa en bild av befolkningsstrukturen, sjuklighet och den socioekonomiska utvecklingen i varje vårdcentrals ansvarsområde. Vi inom vården kan inte göra allt, det är viktigt att vi krokar arm med andra aktörer. Kommunerna som har ansvar för skola och omsorg är förstås en av de viktigaste, men också idrottsföreningar, pensionärsföreningar och andra organisationer.

– Vi vet till exempel att många pensionärer känner sig ensamma. Då gäller det att skapa en handlingsplan för hur vi ska hjälpa dem att komma ut på aktiviteter, kanske tillsammans med pensionärsföreningen i trakten. De här planerna ska sedan följas upp och uppdateras kontinuerligt. Min förhoppning är att vi kommer att kunna sätta det i verket i några områden till hösten 2021.

Digitala verktyg och tid

För att nå ungdomsgrupper i sin tur, vill Mara satsa på digitala verktyg. Linköpings universitet håller på att utveckla flera appar för livsstilsförändring som kan bli till stor nytta.

– Projektet är i sin linda ännu, men jag tror att det kommer att hjälpa ungdomarna. De vill inte alltid komma till vårdcentralen för att prata och då kan vi erbjuda ett alternativ i form av en app där de kan få uppdateringar om bland annat träning och kostvanor.

– Den här typen av appar finns redan för tobaksavvänjning och KBT till exempel, och det fungerar bra. Utmaningen blir att få ungdomarna att använda appen, men med bra och väl utvärderade pilotprojekt tror jag att vi lyckas.

Men digitalisering i all ära. Om Mara Kosovic får drömma och tänka sig tio år framåt så är det tid hon allra helst vill ha. Tid för mer mänskliga kontakter som ger möjlighet att påverka och förändra.

– Jag önskar att varje läkare och sjuksköterska kan få mer tid med varje patient så att de kan prata om varför rörelse är så viktigt och tillsammans hitta en form som passar personen de har framför sig.– Och jag önskar att varje företag kunde få möjlighet att avsätta tid för sin personal till en stunds rörelse varje dag. Tänk vad bra de skulle må!

Till syvende och sist är det den mänskliga viljan och förmågan som är allra viktigast. Och det omtänksamma rådet som chefen för länets primärvård vill skicka med är enkelt:

– Ta hand om dig. Rör på dig. Ta en promenad varje dag – oavsett vädret.

Vårt möte är slut. Det är dags för knäböj. Mara skrattar.

– Så fort vi är klara är jag igång. Minst tjugo stycken mellan varje möte. Ibland, om vi håller på för länge, stänger jag av kameran och kör mitt i. Det borde alla göra. För mig är det helt enkelt nödvändigt.

Text: Anna Lindén, Granit PR & kommunikation

Rörelse i vardagen

En person joggar på en grusväg

Mara Kosovic ser till att vara fysiskt aktiv på något sätt varje dag för att må bra.  

Fler goda exempel

  • Ny utbildning ska få fler att ordinera fysisk aktivitet

    FaR står för fysisk aktivitet på recept. Men också för motivation till rörelse och för ett mer jämlikt samtal mellan vårdpersonal och patient. - Ett viktigt och bra verktyg som hjälper oss att få fler att bli aktiva, och inte minst att reda ut varför tröskeln till träning är så hög för en del patienter, säger Lotta Hedlin.
  • Träning är lika bra som medicin

    Ångest och depression för ofta med sig ovilja och oförmåga att röra på sig aktivt. Kan man ändra på det finns goda chanser att må bättre. Vid Finspångs vårdcentrum har fysioterapeuterna Emil Persson och Isabelle Scherman startat en träningsgrupp för personer med mild till måttlig ångest eller depression och resultaten har inte låtit vänta på sig.
  • Hälsan i centrum i nyttig kurs

    – Titta jag tränar musklerna, jag ska bli stark, ropar Anne Jonsson och drar i ett resårband med handtag. Det är full fart i gymmet. På LSS-verksamheten Årstiden i Linköping har hälsan kommit att spela en stor och viktig roll.
  • Tydligt budskap från nya direktören

    ”Rör du på dig så lever du längre.” Med det tydliga konstaterandet tar Annica Öhrn sig an sitt nya uppdrag som hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Östergötland. –Jag brinner för det hälsofrämjande arbetet, säger hon.
  • Unga canceröverlevare får hjälp av naturen

    Projektet Waya vill hjälpa unga personer som överlevt cancer att må bättre med hjälp av naturen. De som har genomlidit sjukdomen har ofta tappat förtroendet för sin egen kropp. – Att utmana sig själv på en lagom nivå i vildmarken kan hjälpa för att hitta tryggheten och för att lita på sin fysiska förmåga igen, säger forskarna Mats och Miek Jong.
  • Det finns ingen åldersgräns för en boll

    – Flytta korgen lite längre bort, säger 98-åriga Eva Karlsson bestämt och höjer armarna över huvudet. I en elegant båge placerar hon basketbollen i nätet och ler nöjt. – Jag vill ju prova hur långt jag klarar att kasta.