- Omsorg samt hälso- och sjukvård
- Östergötland
- Linköping
- Motala
Våra patienter jobbar verkligen hårt, och det ger resultat
10-12 veckors blandad träning, med både kondition och styrka 1-2 gånger i veckan. Det är receptet när KOL-och astmapatienter blir remitterade till fysioterapeuten i Motala och Linköping.
– Syftet med att remittera patienterna till oss är att de ska få stöd i att träna regelbundet, och själva får se vilken skillnad träningen har på deras hälsotillstånd.
Evelina Israelsson är fysioterapeut på Rehab Väst i Motala och har arbetet med KOL-och hjärtsviktspatienter i 1 år. Inom primärvården i Motala har man sedan 2016 remitterat KOL-och hjärtsvikts patienter till fysioterapeuten som ett sätt att lära patienterna hur de ska träna och motivera dem att använda fysisk aktivitet som del i sin egenbehandling.
– Många tror inte att de ska klara av den relativt hårda träning som programmet innehåller och de blir både förvånade och stolta när de märker hur mycket de orkar, särskilt efter en tids träning, berättar Evelina.
Programmet startar med fysiska tester, bland annat ett 6 minuters gångtest, för att se hur långt patienten kan gå på sex minuter. Sedan lägger man upp träningen, som består av individuell träning med styrka och kondition och ett gruppass med stationsträning, cykel eller gympa.
– De flesta känner att de mår bättre efter träning. De märker skillnad på hur snabbt de orkar gå, och vi kan också visa för dem hur långt de kommer på 6 minuter, så det är tydligt att träningen ger resultat, säger Evelina.
Den stora utmaningen är att få patienterna att ta hand om träningen själv, när programmet är över. Tidigare fanns avtal med Korpen, som gjorde att patienterna kunde slussas vidare till grupper anpassade för deltagare med liknande diagnos eller behov. I Linköping på Lungmedicinkliniken erbjuds patienterna att fortsätta träna tillsammans med fysioterapistudenter som leder passen. Det har gjort att en del fortsätter med sin träning, men även där är det svårt att få dem att fortsätta.
– Det finns många sätt att hålla i den goda utveckling som programmet ger. Vi visar dem hur de kan träna hemma med gummiband, armhävningar mot diskbänken och andra enkla övningar. All träning räknas, och det viktigaste är att de fortsätter att hålla igång, avslutar Evelina Israelsson.”
Textansvarig: Sofie Drake af Hagelsrum
Faktaansvarig: Matti Leijon
Publicerad
Evelina Israelsson
Fler goda exempel
Ny utbildning ska få fler att ordinera fysisk aktivitet
FaR står för fysisk aktivitet på recept. Men också för motivation till rörelse och för ett mer jämlikt samtal mellan vårdpersonal och patient. - Ett viktigt och bra verktyg som hjälper oss att få fler att bli aktiva, och inte minst att reda ut varför tröskeln till träning är så hög för en del patienter, säger Lotta Hedlin.Träning är lika bra som medicin
Ångest och depression för ofta med sig ovilja och oförmåga att röra på sig aktivt. Kan man ändra på det finns goda chanser att må bättre. Vid Finspångs vårdcentrum har fysioterapeuterna Emil Persson och Isabelle Scherman startat en träningsgrupp för personer med mild till måttlig ångest eller depression och resultaten har inte låtit vänta på sig.Hälsan i centrum i nyttig kurs
– Titta jag tränar musklerna, jag ska bli stark, ropar Anne Jonsson och drar i ett resårband med handtag. Det är full fart i gymmet. På LSS-verksamheten Årstiden i Linköping har hälsan kommit att spela en stor och viktig roll.Tydligt budskap från nya direktören
”Rör du på dig så lever du längre.” Med det tydliga konstaterandet tar Annica Öhrn sig an sitt nya uppdrag som hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Östergötland. –Jag brinner för det hälsofrämjande arbetet, säger hon.Unga canceröverlevare får hjälp av naturen
Projektet Waya vill hjälpa unga personer som överlevt cancer att må bättre med hjälp av naturen. De som har genomlidit sjukdomen har ofta tappat förtroendet för sin egen kropp. – Att utmana sig själv på en lagom nivå i vildmarken kan hjälpa för att hitta tryggheten och för att lita på sin fysiska förmåga igen, säger forskarna Mats och Miek Jong.Det finns ingen åldersgräns för en boll
– Flytta korgen lite längre bort, säger 98-åriga Eva Karlsson bestämt och höjer armarna över huvudet. I en elegant båge placerar hon basketbollen i nätet och ler nöjt. – Jag vill ju prova hur långt jag klarar att kasta.